Caravaggio lämnade Rom 1606 efter ett slagsmål där han dödade en man. Händelsen förändrade hans liv, men den avslutade inte hans arbete som målare. Under de följande åren utförde han betydande beställningar i Neapel, på Malta och på Sicilien. Hans sista tid rymmer därför både flykt och en fortsatt professionell verksamhet.
Redan under åren i Rom hade han utvecklat sitt kraftiga spel mellan ljus och mörker. National Gallery beskriver hur vanliga människor fick stå modell för religiösa gestalter och hur ljuset gav scenerna en påtaglig dramatik. Den stilen föregick flykten. Att förklara varje mörk målning som ett direkt uttryck för skuld eller förtvivlan blir därför missvisande.
Efter en vistelse i Neapel reste Caravaggio till Malta. Där upptogs han i Malteserorden och målade bland annat Johannes Döparens halshuggning. Han hamnade senare i fängelse, flydde och uteslöts ur orden. På Sicilien utförde han därefter altarmålningar i bland annat Syrakusa och Messina.
Hösten 1609 var han tillbaka i Neapel. Där hoppades han få besked om en påvlig benådning som skulle göra en återkomst till Rom möjlig. Metropolitan Museum of Art redovisar att han våren 1610 färdigställde Den heliga Ursulas martyrium för den genuesiske beställaren Marcantonio Doria. Målningen skickades till Genua i maj och anlände den 18 juni.
Verket är ett konkret hållmärke i en annars ofullständigt dokumenterad slutperiod. Brev om beställningen berättar när målningen blev färdig och transporterades. De ger säkrare kunskap om arbetet än senare föreställningar om konstnärens inre tillstånd.
Caravaggio dog i Porto Ercole 1610, innan han hade återvänt till Rom. Den exakta dödsorsaken är osäker. Hans sena målningar går att betrakta mot bakgrund av de dokumenterade resorna och beställningarna, samtidigt som deras ljus, gestalter och kompositioner förtjänar uppmärksamhet i egen rätt.